"När havet tog deras far och farbror fick de tre gossarna på det norska
Vestlandet utanför Bergen söka familjens försörjning inne i staden. Av
en tillfällighet upptäckte man att de tre små repslagarlärlingarna var
ovanligt tekniskt begåvade och med hjälp av välgörenhet utbildades
pojkarna till järnvägs- och brobyggare. De tre fiskarsönerna
utexamineras många år senare som diplomingenjörer vid universitetet i
Dresden. Det är 1901 och mänsklighetens tekniskt mest avancerade
århundrade har just inletts. Meningen var nu att de skulle återvända
till Norge för att bidra till det mest storartade norska
ingenjörsprojektet någonsin, att bygga järnväg mellan Oslo och Bergen.
Men kärleken vände upp och ned på planerna. Den ene flydde, bedragen och
skamsen, till Tyska Östafrika, men hamnade likväl på ett av tidens
största järnvägsbyggen, det mellan Dar es Salaam och Tanganyikasjön. Den
andre flydde också på grund av kärlek, men till London. Bara äldste
brodern Lauritz återvände till Norge för att kunna återgälda brödernas
storartade utbildning genom att ansluta sig till järnvägsbygget på
Hardangervidda.
Tre bröders öden i ett sekel som ännu var ungt.
Där framtidstron överskuggade världens alla orättvisor. Med teknikens
stora genombrott skulle alla krig vara utrotade. Föga anade man att man
stod inför det mest dramatiska och blodiga århundrade någonsin."
Inte lika action-späckad som andra Guillou-böcker, men jag fångades trots det av historien...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar