Simmes blogg: november 2015

måndag 30 november 2015

Besök på vingård

Det blev ett besök på en vingård med rundvandring och sen avslutade vi med femrätters gourmet-lunch och vinprovning...

söndag 29 november 2015

lördag 28 november 2015

fredag 27 november 2015

Dagen ägnades åt en rundvandring i Valparaiso, som kallas Chiles San Fransisco. Staden är väldigt kuperad och ju längre upp på kullarna dest fattigare...
Vad jag inte förstår är att husen som klänger sig fast på bergssidorna finns kvar i detta jordbävningsdrabbade område.
Valparaiso är även känt för sin många vackra och färglada hus, som dessutom gjorts ännu färggladare med stora graffitti/väggmålningar, vissa gjorda av erkända konstnärer bla Inti...

Valparaiso

Första stoppet i Valparaiso var Pablo Neruda museum, ett mycket intressant hus han bodde i under sina sista levnadsår. Det var fem våningar högt med ett eller två rum på varje våning. Huset länsades och förstördes dagarna efter Pinochets kupp (Naruda var då död), men restaurerades och gjordes till ett minnesmärke för ca 40 år sen.
"Pablo Neruda, född Ricardo Eliecer Neftalí Reyes Basualto 12 juli 1904 i Parral, Chile, död 23 september 1973 i Santiago, Chile, var en chilensk poet, författare, diplomat och politiker."

År 1971 erhöll Neruda Nobelpriset i litteratur, något som var kontroversiellt på grund av hans politiska aktivitet. Den colombianske romanförfattaren Gabriel García Márquez kallade honom en gång för "den störste av 1900-talets poeter på alla språk"

På kvällen irrade vi runt efter en restaurang och hamnade på en kulturklubb i tre våningar inkl barer, restaurang, lektionssalar och väggarna var täckta med affischer med kända musiker som Louis Armstrong och Beatles, men även kommunistisk propaganda med bilder på Lenin och Che Guevara. Det var nästan som ett museum. Det verkade vara väldigt inhemskt, men ingen misstyckte att vi gick omkring och tittade nyfiket...

Det blev ingen mat, så efter fortsatt vanding på stan utan att hitta nåt som föll i smaken hamnade vi till slut på hotellet där vi tog en macka och en öl, gott det med...

Linbana i La Paz

En liten film från linbaneturen i La Paz...

torsdag 26 november 2015

Santiago de Chile

Vi blev hämtade på hotellet kl 9 för en rundtur i centrala Santiago.
Vi kollade på presidentpalatset, Placas dessa Armas (det finns i alla städer, dvs det centrala torget där alla viktiga institutioner finns).
Där intogs även förmiddagskaffe.
Sen en tur till den stora fiskmarknaden och förbi finanskvarteren som skämtsamt kallas "Sanhattan" med Sydamerikas högsta hus, 62 våningar, ett stabilt hus som inte ens fick en sprucken ruta vid senaste stora jordbävningen.
Eftermiddagen innehöll en vinprovning på Emiliana och sen busstransport till Valparaiso.

Guiden Marcelo och Nisse...

Katedralen...

Fiket.

Den stora fiskmarknaden...

Sydamerikas högsta hus.

Problem i tullen...

Lars, vår reseledare, har vid upprepade tillfällen förklarat vikten av att inte ta in nåt otillbörligt i Chile, dom är väldigt petiga vad det gäller organiska material, såsom växter och djurprodukter.
På flyget fick vi fylla i ett papper om detta och även om man hade mycket pengar och lite annat...
Då jag hade ett paket coca-te med mig fyllde jag, på Lars inrådan, i att jag hade växt-produkter med mig, (Lars hade tidigare berättat om en skräckupplevelse då han själv haft med dig ett bortglömt gammalt äpple i resväskan, det tog två timmar av rapportskrivning och motsvarande 2000 kr i böter), då jag inte var helt säker på att det var ok.
Tanten i kuren sa att coca-te var helt ok och vinkade förbi mig.
Döm om min förvåning när killen vid väsk-skannern undrade om jag hade nåt konstigt i handbagaget.
Nja, coca-te, sa jag och han skakade på huvudet...
Då plockade jag fram mitt snus och återigen skakade han på huvudet.
Nu började jag bli lite nervös och öppnade ryggsäcken för att visa att jag hade rent mjöl i påsen...
Han kör ner handen och trollar fram två äpplen (som jag uppenbarligen glömt) och ber att få se mitt pass. Han får det och går till tanten i kuren och hämtar mitt papper...
Här ser jag framför mig hur hela mitt resesällskap missar flyget pga rapportskrivningen och 2000 kr flyga iväg...
Han visar att jag fyllt i växt-produkter, tar mina äpplen och säger att allt är ok och jag kan pusta ut...
Iom att jag fyllt i ja på växt-produkter (iofs för teet) hade jag uppenbarligen inte försökt smuggla, utan bara klantat mig lite och allt var grönt...
Resan kan fortsätta!

onsdag 25 november 2015

Hej Chile

Jan Guillou - Brobyggarna

"När havet tog deras far och farbror fick de tre gossarna på det norska Vestlandet utanför Bergen söka familjens försörjning inne i staden. Av en tillfällighet upptäckte man att de tre små repslagarlärlingarna var ovanligt tekniskt begåvade och med hjälp av välgörenhet utbildades pojkarna till järnvägs- och brobyggare. De tre fiskarsönerna utexamineras många år senare som diplomingenjörer vid universitetet i Dresden. Det är 1901 och mänsklighetens tekniskt mest avancerade århundrade har just inletts. Meningen var nu att de skulle återvända till Norge för att bidra till det mest storartade norska ingenjörsprojektet någonsin, att bygga järnväg mellan Oslo och Bergen. Men kärleken vände upp och ned på planerna. Den ene flydde, bedragen och skamsen, till Tyska Östafrika, men hamnade likväl på ett av tidens största järnvägsbyggen, det mellan Dar es Salaam och Tanganyikasjön. Den andre flydde också på grund av kärlek, men till London. Bara äldste brodern Lauritz återvände till Norge för att kunna återgälda brödernas storartade utbildning genom att ansluta sig till järnvägsbygget på Hardangervidda.

Tre bröders öden i ett sekel som ännu var ungt. Där framtidstron överskuggade världens alla orättvisor. Med teknikens stora genombrott skulle alla krig vara utrotade. Föga anade man att man stod inför det mest dramatiska och blodiga århundrade någonsin."

Inte lika action-späckad som andra Guillou-böcker, men jag fångades trots det av historien...