Arbetsdag hos brorsan.

Afterwork

Jaha, då var det dags igen... Jag plockade upp Henrik, och på vägen till Harrys fick vi med oss Ida och Fredrik. På Harrys väntade Lena, Ante, Anna och Tobbe. Det blev en trevlig kväll som slutade redan före 9. Jag tog bussen hem och, hör och häpna, åka på ungdomsbiljett...
20 mars

Fel låt vann!

...eller kanske inte...

Bromsarbete

...fick en tvåa på besiktningen, kärvande broms...
Det var bara att plocka isär och "motionera" bromsen lite och hoppas på att det räcker. Vi får se på ombesiktningen...

Pizza

Ikväll blev det pizza med Hinken och Helena. Utkörning från Champs, min pizza var klart godkänd, Hinken såg nöjd ut, men Helena var inte fullt så nöjd...

Isracing på Isstadion

Igår var jag på isracing på Isstadion. Jag kan inte låta bli att fundera på vad som driver dessa käcka gossar, är det en dödslängtan, eller...?
Att fara runt stadion fyra varv på ca 42 sekunder kräver dock sin man, respect...
Här kan du kolla in lite mer info om detta evenemang, Motala Tidning. Det var iallafall spännande...

Jayapura...

Ännu en dag i Malaysia...

Ännu en dag utan schema, så vi tog sovmorgon till 12 för att eventuellt checka ut, de på hotellet sa nämligen igår att vi inte kunde boka för en natt till då de var fullbokade.

Hur som helst fick vi bo kvar och vi slappanade av lite och pallrade oss ut på stan för att först käka lunch och sedan shoppa lite. Knallade runt mellan köpcentren och tittade mest.

På kvällen blev vi bjudna på middag av Jamaludin som är Tajudins chef. Det blev ännu ett frosseri i seafood, fast denna gång med öl, till skillnad från i måndags.

Bilåkning...

Vi blev hämtade halv åtta av Alias och en kollega för att åka bil till Butterworth, det tog ca fyra och en halv timme. Kollegan körde som en biltjuv och fick böter för att han körde för fort förbi ett vägbygge, han höll 140 när hastighetsgränsen var 80.
Väl i Butterworth mötte Sairi upp för att käka lunch på en lokal restaurang, det är spännande att åka omkring med “locals” och får uppleva lite mer av det genuina landet har att erbjuda. Vi fick gjort vad vi skulle och åkte hela vägen tillbaka till KL, denna gång med Alias som chaufför.
På kvällen gick chefen och jag ut och åt, och som vi åt, sex olika rätter, det var kyckling och groda, fisk och grönsaker bl.a. och vars två stora öl. Detta gick på 230 kr in alles.
Vi gick vidare och hittade en irländsk pub där vi drog ett par stouts, men eftersom de var så dyrt gick vi tillbaka till “vår” gata och gick till Kina-krogen närmast vårt hotell.
Vi blev kvar till 5 på morgonen och det ska väl sägas att det två sista ölen var riktigt onödiga…

Dagen efter...

Vaknade vid halv tolv, ganska bakis, sådär som det kan bli när man tar sig en rödvinsfylla. Denna dag hade vi inget på schemat förutom att åka kvällsplanet till Kuala Lumpur för vidare färd till Butterworth och nästa besiktning. Vi kom till KL och tog in på hotell Concorde och gick ut och käkade lite och tog ett par öl, roligare än så blev det inte denna dag.

Karaoke

Sovmorgon till 11. Lunch på köpcentret vi bodde ovanpå. Chefen gick runt och shoppade medan jag låg på hotellrummet och sov. Framåt eftermiddagen åkte vi ut till flygbasen igen för att kolla lite till.
Grill på hotellet, och när vi ätit färdigt undrade Tajudin om vi skulle gå på karaoke. Jag var inget vidare tänd på idén, då jag kände mig hängig och hade tendenser till huvudvärk, vilket jag väldigt sällan har. Det kan väl konstateras att jag inte alls var upplagd för fest. Men med lite vilja går det mesta och efter en snabbis in på ett nattöppet apotek fick vi tag i lite tabletter (mina var kvar hemma i medicinskåpet).
Väl på karaokeklubben fixades ett privat rum och det sjöngs för full hals och det serverades vin i stora mängder till oss ickemuslimer. Själv rev jag av ett par ABBA-låtar.

Som en kokt kräfta...

Idag (måndag) har vi varit ute på fältstudie. Strålande sol och 35° i skuggan tog hårt. Jag trodde att vi skulle på möte och hade dragit på mig finjeans och en kortärmad skjorta, och så visade det sig att vi skulle vara ute i solen...

Jag kan säga att de solexponerade delarna av min kropp antog en kulör liknande kokta kräftor.

På kvällen hamnade vi på en seafood-restaurang mitt ute i ingenstans. Det gjorde inte så mycket för maten var god... Dock fanns ingen öl att tillgå, det blev att dricka apelsinjuice...

Kuala Lumpur

Så var man då på väg till MY för en liten fältstudie. Färden tog oss till Labuan och det tog 30 timmar, det var riktigt drygt. Det tråkigaste var 7 timmars väntan i KL, det mest spännande var att kolla lastningen av bagage...

Alias mötte upp och vi gick och tog lite mat och när vi slagit ihjäl en timme kom det fram att vi hade tillgång till loungen där det var gratis buffé, Wlan, sköna fålöjler och annat...

Hur som, när vi kom fram till Labuan tog Tajudin emot med lite mat...

Hej då Sverige

Så var man då på väg ut i stora världen... Tåg till Kastrup och sen flyg till Bangkok och KL...

Kommunens serviceanda..., NOT!

Det var när jag bodde i huset...
Vi hade ju abonnemang på hämtning av trädgårdsavfall, och dom kom och ställde ut tunnan i slutet på april och sen kom dom aldrig och tömde.
Vi gnällde lite för Mange som körlastbil på tippen. Han sa att det är inte så konstigt, kärringen som kör den bilen är så och lat, så hon går inte en meter extra. Han pratade även med dom på kommun. Efter ytterligare ett par uteblivna tömningar tröttnade jag och ringde till kommunen och bad att få prata med nån för att reglera fakturan, då jag ansåg att jag betalat för nåt som jag inte fått levererat.
Tjejen i telefon blev jättenervös och sa att hon inte kunde göra så och då sa jag att jag ville prata med någon som fick. Jag blev kopplad till en riktig surkärring som var förberedd och frågade:
"Gäller det Sveavägen 61?" Hon gick på läste högt ur avtalet som kommun skickat ett år tidigare (vem kommer ihåg sånt då) där det står att "tunnan ska stå väl synlig ute vid gatan, max dragväg 3m". Hur j-la lätt är det på Sveavägen?
Vi diskuterade lite och till slut fick jag inse att det var stört omöjligt att få denna människa att ta reson, då sa jag bara:
"Normalt sett byter jag leverantör när de jävlas, men i detta fall går ju inte det, det finns ju ingen annan leverantör att välja". Döm om min förvåning när de kom och tömde samma dag, fast det var både fel dag och fel vecka, det kändes ju lite som ett erkännande från deras sida.
Tre veckor senare var det semester, och den lata sopåkaren kom och hon såg mig på gården och hon kunde inte låta bli att tömma hur gärna hon än ville och jag frågade iroiskt om hon såg tunnan.
"Jodå, men om det gick att ställa den lite längre fram så såg hon ännu bättre och kunde hon välja vilken sida hon skulle plocka den ifrån".
Jag gick in och grejade och när jag kom ut stod tunnan mitt i grindhålet så att det gick varken att komma in eller ut på gården. Då var måttet rågat, jag blev vansinnig och jag gick raka vägen in, ringde kommun och sa upp abonnemanget och bad dom se över sin personalsituation.
Här skulle ett brev till Plus varit på sin plats...