Betraktelser

Det har sina sidor att vara med på en gruppresa med bara pensionärer... Dom drar sig inte för att klaga om det skulle vara nåt, vilket ibland kan vara även mig till gagn... Dessutom säger dom och gör så mycket roligt, kanske inte just för att de är pensionärer, men ändå...Här kommer ett litet axplock på roliga episoder...

På tåget mot Cusco kom personalen och erbjöd kläder av baby alpacka. Barbro ville köpa, men ville även att Lars-Ove skulle handla något (för att döva sitt samvete, kanske?). Lars-Ove trilskades, han ville uppenbarligen inte köpa nån tröja och skyllde på än det ena och än det andra... Fel färg, fel storlek och det som slutligen avstyrde köpet, "tröjan sticks!".

I Valparaiso, stadsvandringen... Micke råkade säga nåt om att Rolf var långsam, Rolf blev förbannad och började härja och skälla på Micke, "men pinna på då för fan, skit i mig bara". Det slutade med att Lars tog hand om Rolf medan vi andra följde med guiden Marcelo, en författande, sjungande DJ, ättling från Tyskkolonierna i Chile.

Mickes fru Kerstin gillar att fotografera, hon fotar allt till Mickes förtret och han lämnade bla dessa kommentarer i sarkastisk ton: "Och vem ska titta på dom där bilderna?" och vänd mot mig med en teaterviskning: "Nu fotar hon igen".

I resan ingår halvpension förutom måltidsdryck (ganska tydligt definierat kan jag tycka)... Dock bjöds det på ett glas vin på välkomstmiddagen andra kvällen och det kanske är det glaset som är upphov till den konstanta förvirringen. Trots definitionen att måltidsdryck inte ingår kommer flera frågor varje tillfälle vi ska äta (förutom frukost): "Ingår maten?", "Ingår det vin?" Lars förklarar med en ängels tålamod vad som ingår och inte varje gång. Vad jag inte förstår är hur det kan vara så viktigt vem som betalar vinet, resan var relativt dyr, men har man råd med den kan man väl kosta på sig ett glas vin till maten om man nu vill ha det... Oavsett vem som betalar, dessutom är det billigt med vin till maten här...

På flyget till La Paz hör jag i raden bakom mig en fruktansvärd ed med alla svärord man kan tänka sig... Det var Olle som slog ut en kopp kaffe i sin grannes knä, men som tur var var det en präst (from som ett lamm?), så det förläts och jag hörde inte mer om saken.

Buenos Aires, moderna museet... Strax innanför entren var det ett rejält bajsspår, det var Rolf som skitit på sig. Inte så konstigt med tanke på hur mycket har proppar i sig så fort det vankas (gratis) mat... Lars fick i en hast springa ut på stan och köpa nya byxor åt honom. In på muggen för att byta om och ut kommer en strålande Rolf med bajsbyxorna i en papperspåse. På plats på hotellet frågar Rolf om de har tvättservice, han verkar väldigt fäst vid sina gamla byxor... Efter vi fått rumsnyckeln går vi mot hissen och vi ser Rolf stå och vänta, så vi avvaktar lite ihop med Agneta och Janne för att inte hamna i Rolfs hiss. När han åkt iväg går vi fram till den lediga hissen, men den är så liten att bara två personer får plats. Vi går in först och hör Jannes något besvikna kommentar, "vi får väl ta Roffes hiss...".

Buenos Aires, första lunchen: Nisse blir erbjuden grönsaksröra, men tackar bestämt nej, "det är majonnäs, och det är lite skumt", (Nisse och hans fru verkar väldigt rädda för baciller). In kommer Nisses stek med tillhörande sås och som han berömmer högljutt. AK säger som i förbigående att det är majonnässås och man ser hur Nisse mulnar...

Samma ställe: jag stöter ihop med Nisse utanför toan där han står och tvättar händerna. Som sagt, han är rädd för baciller, så han trycker på vattenkranen med armågen för att slippa baciller på händerna. Bredvid står en skål med klubbor och jag säger "nu får du ta en slickepinne när du varit så duktig". Han fattade inte ironin utan sa bara att det nog var bäst att låta bli...