måndag 31 december 2012
Matlåda...? Not!
Jag tänkte att det skulle bli lite över till en matlåda eller nåt, men har man en tjuvaktig och hungrig katt kan det lätt bli att maten försvinner när den står obevakad på svalning...
Jag har en huvudmisstänkt (då den ena katten föredrar min lagade mat framför kattmat och den andra tvärtom), men jag kan ju inte vara säker, så jag får väl låta saken bero...
Nyårssupé
Det smakade riktigt bra...
Till efterrätt blir det nog glass och en whisky om jag hittar nån jag gillar i barskåpet...
söndag 30 december 2012
Mental fasta
Stefan
Sundström har drabbats av infoallergi och tänder av
av Stefan Sundström
Jag bestämde mej för att tända av. Det höll inte längre. Varje morgon var jag som nånting äckligt man kan hitta under en sten, jag kände mej som ett fångat djur, ungarna hade satt på TV4:s morron-TV och satt och borstade tänderna framför Iprenreklamen, ute blåste det höstlöv och regnade, ändå gick jag ut för att röka 100 cig.
Som en tjackpåtänd råtta hade jag blivit, sprang omkring på massa meningslösa möten med mediamänskor som hade projekt och koncept och jag hatade att vara inne i stan och jag kunde inte sitta stilla och glo ens på tricken, var liksom tvungen att läsa reklam för datorer och underkläder och nån notis i Metro och försöka gissa vad det var för låt som läckte ut från mina medpassagerares freestylehörlurar, dzzt dzzt dzzt lät det, high-hat slagen var det som läckte ut.
Så jag bestämde mej för att tända av.
Jag slutade svara i telefon. Jag slutade titta på TV. Jag tänkte att jag fått informationsallergi. Jag visste för mycket om Markoolio och Robinson och Iprenmannen för att må riktigt bra. Det pep och tjöt i huvet på mej, kanske hade jag hjärntumör, kanske hade jag supit för mycket, näe, det var infoallergi i full blom. Jag var min egen lilla läkare och uppfann detta syndrom, denna sjukdom. Det är för mycket portkoder och mejladresser och topplisteplaceringar inne i mitt trötta gamla huvud.
Jag tänder av, jag startar en Mental Fasta. Så kan ju ni, gamla polare, som numera jobbar åt Stenbeck eller Universal eller Bonniers eller Landstinget också för den delen uppgradera era hårddiskar tills dom kraschar. Jag skiter i det.
Tänkte jag och vinkade av barnen vid skolbussen och gick hem och högg ved.
Och så får man ju nojan då, när det blir tyst. Man går in, sätter sej vid köksbordet och jobbar på att ge fan i att sätta på radion, men det är jävligt tyst. Inte ens telefonen ringer och till slut undrar man om det är nåt fel på den, går fram och lyfter luren för att kolla om det finns nån kopplingston men det gör det så klart och så kollar man telefonsvararen och ingen är där.
Och då slås man av den stora ENSAMHETEN.
Människan måste känna att hon är en del av nåt större för att må bra. Ingen människa är en ö och bla bla bla, ni vet. Och det stämmer ju också, folk håller på Bajen eller är norrlänningar eller kristna för det blir så jävla kallt att bara vara ett jag som svävar omkring i universum. Till och med Ulf Lundell har ju sökt sin flock, grabbarna liksom. Eller förresten det är nog andra som vill ha in han där, det var orättvist sagt.
Men hur gör man när alla såna där lojaliteter bara fyller en med avsmak, man ser att det är bluff, man håller på nåt basketlag och så visar det sej att allt som håller ihop det hela är Nike och man tror på Keith Richards och tycker att det är nåt slags oberoende eller nåt när han sitter i studion och halsar Jack Daniels, sen prövar man soppan själv och inser att han måste ha fått en jävla massa stålar för en smart produktplacering av denna äckliga whisky och folk börjar rikta sin längtan efter att vara lojala mot varumärken som ägs av stora multibolag, folk går omkring och håller på Marlboro, dom ägs av Marlboro, det står så på dom i alla fall. Ska man dra sej tillbaka med sin familj och överbeskydda barnen och bli en klistrig tonårsförälder?
Eller isolera sej i vedbon och supa?
Nåt måste man nog tillhöra, annars fryser man ihjäl. Fast jag skulle vilja att det var nåt lågmält, nåt som inte förde sånt jävla liv om sin existens hela tiden.
Så jag fortsätter att hugga ved och väntar på att famnas av nån slags Natur, fågelkvitter kanske och lite vackra lönnlöv som singlar ner i det höstvissna gräset.
Länge länge är det bara slit, hugg och hugg och bank bank. Det kan vara så i flera dar. Man går in och dricker kaffe och undrar vad fan håller jag på med, jag borde skaffa mej ett hederligt jobb i stället för att gå omkring som nån jävla kuf och leva på royalties från låtar jag inte ens orkar lyssna på längre, men långsamt töms huvudet på jinglar och slogans och barnen kommer hem från skolan och för första gången på flera veckor hör man vad dom säjer, fröken som läste en saga som var spännande, killarna som tjuvröker.
Och så ska man låta det vara så länge det går, man ska inte lyssna på radio, inte ha musik på som skval när man diskar. Då börjar det röra på sej bland alla vissna löv därinne i huvet, en liten blyg melodi tittar fram ur ens mentala kompost alldeles av sej själv, utan en tanke på Stim-pengar, bara för sin egen skull.
Då ska man fortsätta vara tyst, och man ska inte tänka på Stimpengar eller topplaceringar utan man ska fortsätta hugga ved och låtsas som om det regnar. Det är heller inte svårt för regnar gör det ju och man blir blöt men det ger man fan i för man är varm och har fått in nån slags känsla för vedens ande och kan klyva den på ett karateliknande och österländskt sätt, som en annan taoistisk munk.
Då kan det bli roligt igen att åka in till stan och lira eller bara träffa polare.
Man garvar åt dom, dom går där och pratar för sej själva i sina hands free-telefoner, dom vill göra film men får nöja sej med att sköta nån sketen handkamera åt Z-TV, dom har beppemössa. Då garvar man överlägset och snackar om sitt Liv På Landet, om att det enda rätta är att hoppa av hela karusellen, men då ser man att dom dömer ut en, som en stipendieprivilegierad 70-talsnostalgiker som bara borde hålla käften och så har man inga polare längre.
Och ingen att va lojal mot. Det är svårt att leva.
Men jag VET att det är farligt att konsumera så mycket information dagarna i ända. Jag tror det är lika farligt som att röka.
Jag tror att läser man för många artiklar om hur det var på sjuttiotalet så glömmer man till slut bort hur man egentligen själv minns att det var, man sväljer myten om att ALLA mobbade ABBA och att ALLA var med i FNL-grupperna och hade utsvängda jeans. Det är en jävla ihopkokad soppa som till slut blir sanning.
Till exempel så hade nån klubbarrangör bokat Träd Gräs o Stenar, det gamla hippiebandet till en "60-talsfest". Och där skulle alla dricka rödvin och ha Palestinasjal, och när man kom in genom dörrn så fick man växla in sina kronor i rubel, för det var ju på 60-talet det var sån vänstervåg. Proggigt, va?
Träd Gräs o Stenar hade hamnat på korrektionsanstalt om dom hade lirat i Sovjet, men i hippa och historielösa koncepthjärnors backspegel blev dom nåt slags Komsomolband.
Vad jag minns av början av sjuttiotalet var inte alls nån flumskola utan en nazistisk gymnastiklärare och massa ojanden från gamla kärringar om Du-reformen. Så läs inte för många artiklar om din barndom om du vill ha barnasinnet kvar!
Och ABBA var faktiskt inte roliga, det var trallvänligt och intetsägande, det är bara A-teens som gör att man längtar efter dom, det är som att först få en kopp kall skit och sen en kopp varm skit och då är det klart man föredrar den kalla.
Tack för idag.
av Stefan Sundström
Jag bestämde mej för att tända av. Det höll inte längre. Varje morgon var jag som nånting äckligt man kan hitta under en sten, jag kände mej som ett fångat djur, ungarna hade satt på TV4:s morron-TV och satt och borstade tänderna framför Iprenreklamen, ute blåste det höstlöv och regnade, ändå gick jag ut för att röka 100 cig.
Som en tjackpåtänd råtta hade jag blivit, sprang omkring på massa meningslösa möten med mediamänskor som hade projekt och koncept och jag hatade att vara inne i stan och jag kunde inte sitta stilla och glo ens på tricken, var liksom tvungen att läsa reklam för datorer och underkläder och nån notis i Metro och försöka gissa vad det var för låt som läckte ut från mina medpassagerares freestylehörlurar, dzzt dzzt dzzt lät det, high-hat slagen var det som läckte ut.
Så jag bestämde mej för att tända av.
Jag slutade svara i telefon. Jag slutade titta på TV. Jag tänkte att jag fått informationsallergi. Jag visste för mycket om Markoolio och Robinson och Iprenmannen för att må riktigt bra. Det pep och tjöt i huvet på mej, kanske hade jag hjärntumör, kanske hade jag supit för mycket, näe, det var infoallergi i full blom. Jag var min egen lilla läkare och uppfann detta syndrom, denna sjukdom. Det är för mycket portkoder och mejladresser och topplisteplaceringar inne i mitt trötta gamla huvud.
Jag tänder av, jag startar en Mental Fasta. Så kan ju ni, gamla polare, som numera jobbar åt Stenbeck eller Universal eller Bonniers eller Landstinget också för den delen uppgradera era hårddiskar tills dom kraschar. Jag skiter i det.
Tänkte jag och vinkade av barnen vid skolbussen och gick hem och högg ved.
Och så får man ju nojan då, när det blir tyst. Man går in, sätter sej vid köksbordet och jobbar på att ge fan i att sätta på radion, men det är jävligt tyst. Inte ens telefonen ringer och till slut undrar man om det är nåt fel på den, går fram och lyfter luren för att kolla om det finns nån kopplingston men det gör det så klart och så kollar man telefonsvararen och ingen är där.
Och då slås man av den stora ENSAMHETEN.
Människan måste känna att hon är en del av nåt större för att må bra. Ingen människa är en ö och bla bla bla, ni vet. Och det stämmer ju också, folk håller på Bajen eller är norrlänningar eller kristna för det blir så jävla kallt att bara vara ett jag som svävar omkring i universum. Till och med Ulf Lundell har ju sökt sin flock, grabbarna liksom. Eller förresten det är nog andra som vill ha in han där, det var orättvist sagt.
Men hur gör man när alla såna där lojaliteter bara fyller en med avsmak, man ser att det är bluff, man håller på nåt basketlag och så visar det sej att allt som håller ihop det hela är Nike och man tror på Keith Richards och tycker att det är nåt slags oberoende eller nåt när han sitter i studion och halsar Jack Daniels, sen prövar man soppan själv och inser att han måste ha fått en jävla massa stålar för en smart produktplacering av denna äckliga whisky och folk börjar rikta sin längtan efter att vara lojala mot varumärken som ägs av stora multibolag, folk går omkring och håller på Marlboro, dom ägs av Marlboro, det står så på dom i alla fall. Ska man dra sej tillbaka med sin familj och överbeskydda barnen och bli en klistrig tonårsförälder?
Eller isolera sej i vedbon och supa?
Nåt måste man nog tillhöra, annars fryser man ihjäl. Fast jag skulle vilja att det var nåt lågmält, nåt som inte förde sånt jävla liv om sin existens hela tiden.
Så jag fortsätter att hugga ved och väntar på att famnas av nån slags Natur, fågelkvitter kanske och lite vackra lönnlöv som singlar ner i det höstvissna gräset.
Länge länge är det bara slit, hugg och hugg och bank bank. Det kan vara så i flera dar. Man går in och dricker kaffe och undrar vad fan håller jag på med, jag borde skaffa mej ett hederligt jobb i stället för att gå omkring som nån jävla kuf och leva på royalties från låtar jag inte ens orkar lyssna på längre, men långsamt töms huvudet på jinglar och slogans och barnen kommer hem från skolan och för första gången på flera veckor hör man vad dom säjer, fröken som läste en saga som var spännande, killarna som tjuvröker.
Och så ska man låta det vara så länge det går, man ska inte lyssna på radio, inte ha musik på som skval när man diskar. Då börjar det röra på sej bland alla vissna löv därinne i huvet, en liten blyg melodi tittar fram ur ens mentala kompost alldeles av sej själv, utan en tanke på Stim-pengar, bara för sin egen skull.
Då ska man fortsätta vara tyst, och man ska inte tänka på Stimpengar eller topplaceringar utan man ska fortsätta hugga ved och låtsas som om det regnar. Det är heller inte svårt för regnar gör det ju och man blir blöt men det ger man fan i för man är varm och har fått in nån slags känsla för vedens ande och kan klyva den på ett karateliknande och österländskt sätt, som en annan taoistisk munk.
Då kan det bli roligt igen att åka in till stan och lira eller bara träffa polare.
Man garvar åt dom, dom går där och pratar för sej själva i sina hands free-telefoner, dom vill göra film men får nöja sej med att sköta nån sketen handkamera åt Z-TV, dom har beppemössa. Då garvar man överlägset och snackar om sitt Liv På Landet, om att det enda rätta är att hoppa av hela karusellen, men då ser man att dom dömer ut en, som en stipendieprivilegierad 70-talsnostalgiker som bara borde hålla käften och så har man inga polare längre.
Och ingen att va lojal mot. Det är svårt att leva.
Men jag VET att det är farligt att konsumera så mycket information dagarna i ända. Jag tror det är lika farligt som att röka.
Jag tror att läser man för många artiklar om hur det var på sjuttiotalet så glömmer man till slut bort hur man egentligen själv minns att det var, man sväljer myten om att ALLA mobbade ABBA och att ALLA var med i FNL-grupperna och hade utsvängda jeans. Det är en jävla ihopkokad soppa som till slut blir sanning.
Till exempel så hade nån klubbarrangör bokat Träd Gräs o Stenar, det gamla hippiebandet till en "60-talsfest". Och där skulle alla dricka rödvin och ha Palestinasjal, och när man kom in genom dörrn så fick man växla in sina kronor i rubel, för det var ju på 60-talet det var sån vänstervåg. Proggigt, va?
Träd Gräs o Stenar hade hamnat på korrektionsanstalt om dom hade lirat i Sovjet, men i hippa och historielösa koncepthjärnors backspegel blev dom nåt slags Komsomolband.
Vad jag minns av början av sjuttiotalet var inte alls nån flumskola utan en nazistisk gymnastiklärare och massa ojanden från gamla kärringar om Du-reformen. Så läs inte för många artiklar om din barndom om du vill ha barnasinnet kvar!
Och ABBA var faktiskt inte roliga, det var trallvänligt och intetsägande, det är bara A-teens som gör att man längtar efter dom, det är som att först få en kopp kall skit och sen en kopp varm skit och då är det klart man föredrar den kalla.
Tack för idag.
lördag 29 december 2012
Iron Man 2 (2010)
Ännu ett härligt Marvel-äventyr fullproppat med action!
fredag 28 december 2012
Diamond dogs (2007)
"Ronson är skuldsatt till tänderna och strandsatt i Mongoliet, där han
tvingas utkämpa stenhårda undergroundfighter för att skaffa pengar. För
att slippa fängelse får han en månad på sig att betala av allt han är
skyldig, en till synes omöjlig uppgift tills Ronson snubblar över sitt
livs chans. En konstsamlare från New York behöver hjälp att finna en
otursförföljd mystisk klenod, gömd i ett uråldrigt tempel på
landsbygden. Men vägen dit går genom okänd och livsfarlig terräng, där
samvetslösa konkurrenter väntar tillsammans med hyrda mördare..."En våldsammare variant av "Jakten på den försvunna skatten", dock utan humorn...
Så det här var inget vidare...
Ny tapet
Jag blev lite rastlös av att bara gå hemma och ha ledigt, så jag satte igång med att pyssla hemma, det blev till att tapetsera lite...
Det ser inte ut så mycket för världen än, men det bör nog bra när det är klart...
Återkommer i ärendet.
Det ser inte ut så mycket för världen än, men det bör nog bra när det är klart...
Återkommer i ärendet.
onsdag 26 december 2012
Dagens träning
Efter en tid av ineffektivitet (jag ska inte dra några lama undanflykter här) fick jag arslet ur vagnen och gav mig ut på en liten löptur i regn och snöslask.
Varken tid eller sträcka är väl nåt att yvas över, men jag var i alla fall ute en sväng.
Vinterpromenad
Micke är hemma över jul, och som vanligt får han med mig ut i naturen en sväng. Idag blev det en promenad runt Knäppa och givetvis hade vi med lite matsäck, och vad smakar bättre utomhus än äggmackor och kaffe. Självklart hade Micke med sig lite nybakta bullar som hans mamma hade gjort.
En skön tur med lite frisk luft och motion, även om det var lite tungt att pulsa i blötsnön.
tisdag 25 december 2012
Änglagård (2010)
"Mycket händer i ett samhälle på femton år. Människor förälskar sig,
gifter sig, får barn, skiljer sig. Några flyttar, någon dör – i Yxared
precis som på andra ställen.
Fanny, Zac och dottern Alice reser tillbaka till det lilla samhället i
Västergötland. Det är Alice som får dem att återvända – var kommer hon
ifrån, vilka är hennes rötter? Frågan om vem som egentligen är Fannys
pappa blir åter aktuell. Och Alice, vem är hennes pappa?"Har man sett de andra två måste man väl se den här också...?
Den rullade igång på TV, och jag blev kvar...
Draktränaren (2010)
"Hicke är en ung viking som trotsar traditionen när han blir vän med en
av sina värsta fiender - en vildsint drake som han kallar Tandlöse.
Tillsammans tvingas detta omaka par att kämpa mot alla odds för att
rädda sina världar i denna underbart roliga film. Här kombineras
eldsprutande action, storslagna äventyr och skratt till en fängslande
och ovanlig historia."Den här dök upp på TVn, och jag kom mig inte för att stänga av eller byta kanal...
Lite rolig var den ju emellanåt, även om man inte är en Einstein förstår man ju hur det ska sluta...
Och jag gillar ju äventyrsfilmer, så den föll på läppen!
Snö
...det har som bekant snöat en del, så mycket av dagen har gått åt till hederligt kroppsarbete, för det finns mig veterligen ingen app än som löser det...
måndag 24 december 2012
Hanna (2011)
"16-åriga Hanna är intelligent, nyfiken, attraktiv . och utbildad
lönnmördare. Hon har levt större delen av sitt liv undangömd i den
arktiska vildmarken och tränats i stridsteknik av sin far. Nu skickas
hon tillbaka till civilisationen där en hänsynslös CIA-chef väntar på
att utplåna alla spår av hennes existens. Hanna får efter hand reda på
sanningen om sitt förflutna och tvingas kämpa för att överleva samt
hämnas på den person som gjort henne till en mördarmaskin."En fräsch och lovande upptakt som följs av en tämligen medioker och förutsägbar historia, gör denna film till, vad kan man säga, ett "Jaha...?"
söndag 23 december 2012
The Borgias säsong 1 (2011)
Nu har jag tagit mig igenom denna ganska påkostade produktion (som det ofta är när HBO är inblandat).
Och som bekant gillar jag kostym-film och historia, så denna gillade jag. Inte riktigt lika vass som "Rome" (säsong 1 och säsong 2) , kanske för att det inte var lika mycket svärd, men väl värd att spendera lite tid ihop med, det är totalt 9 avsnitt á 45 minuter.
Den slutade rätt spännande, så nu blir det att sikta in sig på säsong 2...
...och kanske läsa på lite om dom "riktiga" Borgias, det verkar ju hänt lite runt dom...
Kvällsmat...
En macka (vörtbröd givetvis) med skinka, en med köttbullar och rödbetssallad och en med gubbröra...
Och till det lite julmust.
Smaskens!
lördag 22 december 2012
Harry Brown (2009)
"Harry Brown har bott hela sitt liv i en Londonförort som efterhand har
tagits över av våldsamma gatugäng. När hans bästa vän mördas brutalt
bestämmer sig den ålderstigna änklingen och före detta marinsoldaten för
att ta lagen i egna händer. Han inleder en personlig vendetta. Utan
polisens inblandning... och helt utan förskoning."En klassisk vigilante-film som inte ens är bra trots en del schyssta namn i rollistan...
Rörig och inte särskilt intressant.
Se nåt annat om du kan...
Julmuffins
Dom blev ju i alla fall snyggare än förra gången...
Men goda blev dom!
tisdag 18 december 2012
Veckans citat
"En synonym är ett ord som du använder om du inte kan stava till det du först tänkte på."
Burt Bacharach
måndag 17 december 2012
Trespass (2011)
"Kyle är en diamanthandlare som bor med sin hustru Sarah och deras dotter
Avery i en lyxvilla på behagligt avstånd från störande grannar. En
kväll när Kyle precis har kommit hem och Avery smitit iväg till en fest
invaderas deras hem av maskerade män som vill åt diamanterna i Kyles
kassaskåp. Men i det här gisslandramat har alla något att dölja och snart
inser Kyle och Sarah att om de inte slår tillbaka kommer ingen av dem
att överleva natten."Ganska tät, men kanske inte nån av Cages bästa filmer...
söndag 16 december 2012
Odjuret (2011)
"Historien inleds med ett skakande mord på en femårig flicka. När
polisen, ledd av kommissarie Ewert Grens, inte förmår hitta den
skyldige, tar den sörjande pappan lagen i egna händer. Och plötsligt har
alla roller välts över ända. Nu jagar man inte längre en pedofil utan
en förkrossad far som anklagas för överlagt mord."Jag läste boken för inte så längesen, och det brukar aldrig vara bra att ha för fräscha referenser.
Den här är lite obehaglig och har man inte läst boken innan blir det säkert bättre.
Och sen kan jag tycka att Dalle som Grens inte är riktigt lika bitter som jag upplever honom i boken...
Men se den du, den är bra!
Varning
Men det här skulle jag låtit bli...
Fast å andra sidan, nu vet jag ju hur dom smakar och jag slipper leva med nyfikenheten...
Arbetar ideellt
Och så matsäck med kaffe och äggmackor förstås, smaskens...
lördag 15 december 2012
The recruit (2003)
"En fängslande thriller med två av Hollywoods giganter, AL PACINO och
COLIN FARRELL. UPPDRAGET är regisserad av ROGER DONALDSSON som tidigare
gjort Tretton dagar, Species och Getaway-Rymmarna.
James Clayton (FARRELL) kanske inte är urtypen för dem som brukar
rekryteras till CIA, men då han avslutar sin högskoleutbildning gör han
det med ett slutbetyg som överträffar det mesta i landet. Han är precis
en sådan person som Walter Burke (PACINO) vill se hos CIA. James
betraktar CIA:s verksamhet som ett alternativ till vanligt Svenssonliv,
men innan han kan bli erbjuden en fast tjänst måste han genomgå - och
överleva - CIA:s hemliga träningsprogram som bland annat innebär att de
nyrekryterade omformas enligt en fastställd modell. Alltmedan Burke lär
James spelets regler, klättrar James stadigt upp i hierarkin och på
vägen möter han - och blir förälskad i - en kvinnlig rekryt, Layla. När
James börjar ifrågasätta sin egen roll och det katt och råtta-spel som
hans förhållande till mentorn Burke utvecklats till, får han i uppdrag
att eliminera en mullvad som tagit sig in i organisationen. Ju längre
James kommer i sina efterforskningar, desto tydligare blir det hur sanna
CIA:s deviser "lita inte på någon" och "ingenting är som det ser ut att
vara" verkligen är..."Den här var bra! Det vill ju gärna bli bra när Al Pacino är inblandad...
Rekommenderas!
fredag 14 december 2012
End of watch (2012)
En lite svår film som ska framkalla en känsla av dokumentärfilm med sina skakiga handkameror. Och den röda tråden var lite svår att följa.
Den här filmen får godkänt, men inte mer...
torsdag 13 december 2012
The Bourne legacy (2012)
Denna fjärde Bourne-film (som inte inneåller Matt Damons Bourne) följer samma mall som de föregående tre, även om de faktiskt bygger på böcker av Robert Ludlum till skillnad från denna.
Rejält med action, så på den punkten blir man inte besviken, och ploten är väl sådär. Jag får lite känsla av att det ska kramas ut så mycket som möjligt ur varumärket "Bourne".
Men eftersom jag gillar såna filmer rekommenderar jag även denna.
tisdag 11 december 2012
Äntligen
måndag 10 december 2012
The expendables 2 (2012)
"Mr. Church samlar åter ihop The Expendables för vad som skulle vara ett
lätt jobb. Men något går fel och en av männen mördas under uppdraget.
Beväpnade till tänderna beger sig the Expendables på en hämndresa rakt
in i fiendeland och möter hårdare motstånd än de någonsin kunnat ana."Ännu en "flygfilm".
Här får man väldigt mycket pang-pang för pengarna, och jag är lite imponerad över vilken rollista dom har fått till, alla som är eller har varit) nåt inom action-genren är med här
Vad sägs om denna rollista?Sylvester
Stallone, Jason Statham, Jet Li, Jean-Claude van Damme, Chuck Norris, Dolph
Lundgren, Bruce Willis och Arnold Schwarzenegger.
Dock tycker jag tycker lite synd om Jean-Claude som är ensam mot alla andra...Däremot är jag inte riktigt lika imponerad av filmen, men bra tidsfördriv på flyget. Godkänt får den iallafall, man får vad man kan vänta sig. Lite kul är det iaf att det hintas till diverse filmer skådisarna varit med i tidigare, bla säger Arnie "I´ll be back!"
Seeking justice (2011)
"Efter att Wills fru fallit offer för ett brutalt överfall, kontaktas han av den mystiske Simon som erbjuder sig att utplåna gärningsmannen. I gengäld ska Will vid ett senare tillfälle göra Simon en liten tjänst. Snart, men inte snart nog, inser Will hur illa ute är han"Jag såg denna på flyget till Korea...
En lagom spännande rulle om en man som har svårt att vara helt ärlig mot sin fru och det leder rätt snart till obehagliga erfarenheter.
Den var kanske lite förutsägbar i slutet, men jag gillar ju Nicholas Cage...
söndag 9 december 2012
Äntligen hemma!
Ojojoj, nu är jag äntligen hemma efter ca 35 timmars resa... Allt klaffade (mer eller mindre) hela vägen från Labuan till Arlanda dit vi kom ca 10 på förmiddagen.
Väl där skulle det köpas tågbiljetter, men olyckligtvis var de två närmaste avgångarna fulla, så vi fick ta 12.23-tåget till Linköping. Vi lyxade till det med att ta första klass för första gången...
Tåget hann inte mycket mer än rulla ut från perrongen förrän det fick tekniska problem och vi blev stående ca 100m från Norrvikens station. Problemet bestod i att det frusit på bromsarna och tågföraren gick ut för att försöka fixa problemet. Det var tydligen inte gjort i en handvändning, så efter ca 1,5 timme fick vi informationen att vi skulle evakueras till ett annat tåg, ingen lätt uppgift med ca 35 kg packning...
Vårt tåg var i stort sett fullt, och det vi fick kliva på var lika fullt, så det blev ståplats till Centralen, så mycket för första klass...
Efter centralen blev det ledigt på ett par nödplatser som Richard och jag lade beslag på och resan kunde börja på allvar...
Vi landade slutligen i Linköping kl 18, 3 timmar och 15 minuter försenade, men som tur är har jag snälla föräldrar kom de och hämtade oss där.
Vi skjutsade hem Richard till Mantorp där hans svärföräldrar var barnvakt och då Richards svärfar och min mamma är kusiner blev vi kvar en stund...
På vägen hem från Mantorp stannade vi till vid Ö-sson så jag fick bunkra lite, och slutligen var jag hemma ca 20.
En låååååååååååång resa var till ända!
Borta bra, men hemma bäst!
Väl där skulle det köpas tågbiljetter, men olyckligtvis var de två närmaste avgångarna fulla, så vi fick ta 12.23-tåget till Linköping. Vi lyxade till det med att ta första klass för första gången...
Tåget hann inte mycket mer än rulla ut från perrongen förrän det fick tekniska problem och vi blev stående ca 100m från Norrvikens station. Problemet bestod i att det frusit på bromsarna och tågföraren gick ut för att försöka fixa problemet. Det var tydligen inte gjort i en handvändning, så efter ca 1,5 timme fick vi informationen att vi skulle evakueras till ett annat tåg, ingen lätt uppgift med ca 35 kg packning...
Vårt tåg var i stort sett fullt, och det vi fick kliva på var lika fullt, så det blev ståplats till Centralen, så mycket för första klass...
Efter centralen blev det ledigt på ett par nödplatser som Richard och jag lade beslag på och resan kunde börja på allvar...
Vi landade slutligen i Linköping kl 18, 3 timmar och 15 minuter försenade, men som tur är har jag snälla föräldrar kom de och hämtade oss där.
Vi skjutsade hem Richard till Mantorp där hans svärföräldrar var barnvakt och då Richards svärfar och min mamma är kusiner blev vi kvar en stund...
På vägen hem från Mantorp stannade vi till vid Ö-sson så jag fick bunkra lite, och slutligen var jag hemma ca 20.
En låååååååååååång resa var till ända!
Borta bra, men hemma bäst!
Trasigt
Faaaan! Sitter på ett trasigt tåg (pga isbeläggning på bromsarna) mellan Arlanda o Stockholm!
Jag som hade tänkt vara hemma vid fyra-hugget har nu ingen aning om när jag får komma hem...
Det är ju fan att de sista 25 milen av lite drygt 1000 mils resa ska strula!
...men jag är inte bitter...
Jag som hade tänkt vara hemma vid fyra-hugget har nu ingen aning om när jag får komma hem...
Det är ju fan att de sista 25 milen av lite drygt 1000 mils resa ska strula!
...men jag är inte bitter...
lördag 8 december 2012
På väg hemåt
Bara 31 timmar kvar tills jag är hemma...
fredag 7 december 2012
torsdag 6 december 2012
Födelsedagskalas
Mycket omtänksamt kan jag tycka...
Matställe
onsdag 5 december 2012
tisdag 4 december 2012
Hotellet
Jag hinner ju inte vara där så mycket...
måndag 3 december 2012
Myrkott
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Myrkottar ...
Veckans citat
"När man är 20 har man löst världsgåtan, vid 30 börjar man tänka över den och vid 40 finner man den olöslig."
August Strindberg
Lite mat innan nattskiftet
Bläckfisk, hjort, fisk, kyckling, räkor och grönsaker. Till det färskpressad vattenmelonjuice...
söndag 2 december 2012
Hårt jobb
Det är ca 27 grader och blåser en svalkande vind från norr...
Dags för jobb
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
