"Dvärgen är en ond figur som arbetar under stadsstatens furste Leone. Han distanserar sig själv från människosläktet, som han anser vara smutsigt och oädelt, och försöker särskilja sig från andra dvärgar genom att bete sig på ett "ondskefullt" sätt. Han skyr allt som kan framställa honom i en löjlig dager:
När Mäster Bernardo, en konstnär som besöker hovet, vill studera hans kropp och han måste stå naken så att Bernardo kan avteckna honom, överväldigas han av skammen och försöker att stöta sin dolk i Bernardo. Maktlös som han är, blir han dock enkelt och snabbt avväpnad. Ett annat lönlöst försök att utöva makt visar sig när han dagdrömmer om att gå med i kriget och att få döda människor, men stoppas till följd av sin ringa storlek. När kriget är slut fortsätter dvärgen sina onda planer.
På fredsfesten får han uppdraget att förgifta fienderna. Dessutom får don Riccardo, furstinnans älskare, smaka på det förgiftade vinet, vilket sker helt på dvärgens eget bevåg. Furstinnan får en depression till följd av don Riccardos död. När dvärgen gisslar furstinnan och driver henne i döden, blir han dömd till fängelse. Trots sina ändlösa försök att höja sig själv över både människor och dvärgar, blir han till slut bara en fängslad dvärg utan den makt han eftersträvar."
Den här tvingades vi läsa när vi gick på gymnasiet, och vad jag kommer ihåg är boken så mörk och dyster att man mådde fysiskt dåligt...
Inget att rekommendera!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar