Mental fasta..., en krönika av Steffe

En krönika av Stefan Sundström...

"Jag bestämde mej för att tända av. Det höll inte längre. Varje morgon var jag som nånting äckligt man kan hitta under en sten, jag kände mej som ett fångat djur, ungarna hade satt på TV4:s morron-TV och satt och borstade tänderna framför Iprenreklamen, ute blåste det höstlöv och regnade, ändå gick jag ut för att röka 100 cig.

Som en tjackpåtänd råtta hade jag blivit, sprang omkring på massa meningslösa möten med mediamänskor som hade projekt och koncept och jag hatade att vara inne i stan och jag kunde inte sitta stilla och glo ens på tricken, var liksom tvungen att läsa reklam för datorer och underkläder och nån notis i Metro och försöka gissa vad det var för låt som läckte ut från mina medpassagerares freestylehörlurar, dzzt dzzt dzzt lät det, high-hat slagen var det som läckte ut.

Så jag bestämde mej för att tända av. Jag slutade svara i telefon. Jag slutade titta på TV. Jag tänkte att jag fått informationsallergi. Jag visste för mycket om Markoolio och Robinson och Iprenmannen för att må riktigt bra. Det pep och tjöt i huvet på mej, kanske hade jag hjärntumör, kanske hade jag supit för mycket, näe, det var infoallergi i full blom. Jag var min egen lilla läkare och uppfann detta syndrom, denna sjukdom. Det är för mycket portkoder och mejladresser och topplisteplaceringar inne i mitt trötta gamla huvud.

Jag tänder av, jag startar en Mental Fasta. Så kan ju ni, gamla polare, som numera jobbar åt Stenbeck eller Universal eller Bonniers eller Landstinget också för den delen uppgradera era hårddiskar tills dom kraschar. Jag skiter i det. Tänkte jag och vinkade av barnen vid skolbussen och gick hem och högg ved.

Och så får man ju nojan då, när det blir tyst. Man går in, sätter sej vid köksbordet och jobbar på att ge fan i att sätta på radion, men det är jävligt tyst. Inte ens telefonen ringer och till slut undrar man om det är nåt fel på den, går fram och lyfter luren för att kolla om det finns nån kopplingston men det gör det så klart och så kollar man telefonsvararen och ingen är där.

Och då slås man av den stora ENSAMHETEN. Människan måste känna att hon är en del av nåt större för att må bra. Ingen människa är en ö och bla bla bla, ni vet. Och det stämmer ju också, folk håller på Bajen eller är norrlänningar eller kristna för det blir så jävla kallt att bara vara ett jag som svävar omkring i universum. Till och med Ulf Lundell har ju sökt sin flock, grabbarna liksom. Eller förresten det är nog andra som vill ha in han där, det var orättvist sagt.

Men hur gör man när alla såna där lojaliteter bara fyller en med avsmak, man ser att det är bluff, man håller på nåt basketlag och så visar det sej att allt som håller ihop det hela är Nike och man tror på Keith Richards och tycker att det är nåt slags oberoende eller nåt när han sitter i studion och halsar Jack Daniels, sen prövar man soppan själv och inser att han måste ha fått en jävla massa stålar för en smart produktplacering av denna äckliga whisky och folk börjar rikta sin längtan efter att vara lojala mot varumärken som ägs av stora multibolag, folk går omkring och håller på Marlboro, dom ägs av Marlboro, det står så på dom i alla fall. Ska man dra sej tillbaka med sin familj och överbeskydda barnen och bli en klistrig tonårsförälder?
Eller isolera sej i vedbon och supa?

Nåt måste man nog tillhöra, annars fryser man ihjäl. Fast jag skulle vilja att det var nåt lågmält, nåt som inte förde sånt jävla liv om sin existens hela tiden.
Så jag fortsätter att hugga ved och väntar på att famnas av nån slags Natur, fågelkvitter kanske och lite vackra lönnlöv som singlar ner i det höstvissna gräset.
Länge länge är det bara slit, hugg och hugg och bank bank. Det kan vara så i flera dar. Man går in och dricker kaffe och undrar vad fan håller jag på med, jag borde skaffa mej ett hederligt jobb i stället för att gå omkring som nån jävla kuf och leva på royalties från låtar jag inte ens orkar lyssna på längre, men långsamt töms huvudet på jinglar och slogans och barnen kommer hem från skolan och för första gången på flera veckor hör man vad dom säjer, fröken som läste en saga som var spännande, killarna som tjuvröker. Och så ska man låta det vara så länge det går, man ska inte lyssna på radio, inte ha musik på som skval när man diskar. Då börjar det röra på sej bland alla vissna löv därinne i huvet, en liten blyg melodi tittar fram ur ens mentala kompost alldeles av sej själv, utan en tanke på Stim-pengar, bara för sin egen skull. Då ska man fortsätta vara tyst, och man ska inte tänka på Stimpengar eller topplaceringar utan man ska fortsätta hugga ved och låtsas som om det regnar. Det är heller inte svårt för regnar gör det ju och man blir blöt men det ger man fan i för man är varm och har fått in nån slags känsla för vedens ande och kan klyva den på ett karateliknande och österländskt sätt, som en annan taoistisk munk. Då kan det bli roligt igen att åka in till stan och lira eller bara träffa polare.

Man garvar åt dom, dom går där och pratar för sej själva i sina hands free-telefoner, dom vill göra film men får nöja sej med att sköta nån sketen handkamera åt Z-TV, dom har beppemössa. Då garvar man överlägset och snackar om sitt Liv På Landet, om att det enda rätta är att hoppa av hela karusellen, men då ser man att dom dömer ut en, som en stipendieprivilegierad 70-talsnostalgiker som bara borde hålla käften och så har man inga polare längre. Och ingen att va lojal mot. Det är svårt att leva. Men jag VET att det är farligt att konsumera så mycket information dagarna i ända. Jag tror det är lika farligt som att röka. Jag tror att läser man för många artiklar om hur det var på sjuttiotalet så glömmer man till slut bort hur man egentligen själv minns att det var, man sväljer myten om att ALLA mobbade ABBA och att ALLA var med i FNL-grupperna och hade utsvängda jeans. Det är en jävla ihopkokad soppa som till slut blir sanning.

Till exempel så hade nån klubbarrangör bokat Träd Gräs o Stenar, det gamla hippiebandet till en ”60-talsfest”. Och där skulle alla dricka rödvin och ha Palestinasjal, och när man kom in genom dörrn så fick man växla in sina kronor i rubel, för det var ju på 60-talet det var sån vänstervåg. Proggigt, va? Träd Gräs o Stenar hade hamnat på korrektionsanstalt om dom hade lirat i Sovjet, men i hippa och historielösa koncepthjärnors backspegel blev dom nåt slags Komsomolband. Vad jag minns av början av sjuttiotalet var inte alls nån flumskola utan en nazistisk gymnastiklärare och massa ojanden från gamla kärringar om Du-reformen. Så läs inte för många artiklar om din barndom om du vill ha barnasinnet kvar!
Och ABBA var faktiskt inte roliga, det var trallvänligt och intetsägande, det är bara A-teens som gör att man längtar efter dom, det är som att först få en kopp kall skit och sen en kopp varm skit och då är det klart man föredrar den kalla.

Tack för idag.Stefan Sundström"

Kolla!

Den här eldningskorgen stod utanför min Altan när jag kom hem från jobbet. Den kommer höja mysfaktorn rejält! Tack kompis!

Det är för körigt...

...just nu, hinner inte blogga nånting!

The harder they come

I "The Harder They Come" spelar reggaelegenden Jimmy Cliff en musikalisk bondgrabb som kommer till storstan full av gyllene drömmar, men möts av svart verklighet. Efter att ha rånats på allt han äger redan första dagen blir han lurad av en skivdirektör att spela in en skiva för fickpengar. I ren desperation äntrar han brottets bana, ständigt i blodig konflikt med korrumperade poliser som förtrycker folket. I takt med att ryktet om honom sprids och skapar legenden om en slummens Robin Hood, skjuter skivförsäljningen i höjden och hans ord ekar över landet: "I'd rather be a free man in my grave, than living as a puppet or a slave."

Den här filmen var väl sådär, rätt mycket schysst musik, men sen var det inte mycket mer... Jimmy Cliff gjorde nog rätt när han satsade på musiken i stället för skådespelarbanan.

Har du fler filmer att välja på, så ta nån annan före den här...

23/8

Inte lika tidig morgon, men ändå uppe skapligt...

Taxi till jettyn och sen ut till ön igen för lite inspektion. Det såg bra ut och grabbarna kunde dra igång med betonggjutningen.

Frampå eftermiddagen när jag var sugen på att åka hem gick det ingen ordinarie båt, så jag fick ta färjan, det tog 2 timmar i stället för 25 minuter.

Upp på rummet för en dusch, snabb packning och sen iväg till flygplatsen för att få åka hem.

På flygplatsen mötte Peng och Adrian upp, de skulle med hem till Sverige för lite utbildning på våra grejer...

22/8

Hade ställt klockan på 6, tanken var att jag skulle vara iväg 6.50 för att hinna till West Coast Jetty i tid till båten ut till ön för att inspektera lite. Hotell-grannarna hade det väldigt trevligt väldigt länge och jag fick nog ihop ca 4 timmar sömn. Hade stora problem att ta mig ur sängen...

Nu visade det sig att vi skulle vänta på att få en massa mat till dom som redan var på ön och jobbade. Så efter att ha väntat lite drygt två timmar kom vi iväg.

Väl på plats märkte jag det alls inte var så mycket gjort som jag hade förväntat mig och jag fick sent på eftermiddagen åka tillbaks till fastlandet (om man nu kan kalla Singapore fastland) med oförättat ärende...

Tillbaka på hotellet gick jag ner till snabbköpet, köpte mig två tiger-öl och en Snickers som jag festade till på... Och sen somnade jag som en stock!

Untraceable

"Som en av FBI:s toppagenter är Jennifer Marsh specialist på att spåra Internetbrottslingar. Men då hon får i uppgift att ta reda på upphovsmannen till en sajt fylld med obehagliga bilder tycks hon möta sin överman; eller åtminstone sin like när det gäller datakunskaper.Det verkar vara omöjligt att få fast mannen bakom den minst sagt obehagliga webbsidan där bilder på plågade djur läggs ut. När webbmastern tar det hela ett steg längre och börjar använda mänskliga offer blir läget akut. För varje besök till sidan kommer offret närmare döden, och dessvärre tycks Internetanvändarna ha ett minst sagt underligt intresse för det morbida och blodiga. Och ju närmare Marsh kommer upphovsmannen, desto närmare kommer han henne. Hennes eget liv står på spel och all hennes styrka, skicklighet och kreativitet krävs för att sätta stopp för den psykopatiska seriemördaren som utan samvete eller tanke på konsekvenserna har skapat en värld av död och skräck."

Den här gillade jag, lite lagom läskig för mitt klena filmpsyke, se den!

21/8

Hade lite sovmorgon, så jag drog mig till 9. Blev hämtad av Choo och vi åkte tll flygvapenmusèet för ett möte med kapten Wong. Efter mötet blev det lunch på en lokal Thai-restaurang.
Latade mig lite på eftermiddagen för att senare åka ut på stan för middag, denna gång chilikrabba, räkor och helkokt fisk, det var kanon.
Sen hem och isäng.

Frukost...

...i väntan på båten ut till ön. Än så länge är den 1.40 senare än planerat... Men det är varmt och skönt (ca 28 grader)...

Singapore 20/8

Landade vid 4-hugget och blev hämtad av Adrian som körde mig till hotellet. Efter en snabb dusch var det så dags att ge sig ut på stan och träffa Liza, en FB-kompis.
Vi åkte till Clarke Quay och tog en öl sen gick vi vidare till nån lokal foodcourt där vi bäställde in lite grillspett, ostronröra och nåt annat som var väldigt gott, vet inte exakt vad det var. Och till det en kanna Tiger-öl.
Var hemma och isäng före elva, så det var ganska bra jobbat...

What happens in Vegas

Kom ju på att jag såg den här för ett tag sen, en "typisk" Cameron Diaz-film, som inte kräver så mycket tankearbete, men i alla fall får dig på gott humör.

"Efter deras livs galnaste partykväll vaknar två omaka främlingar, Jack (Ashton Kutcher) och Joy (Cameron Diaz), upp i Las Vegas ogh upptäcker att de har gift sig! Men vägen till att ogiltigförklara bröllopet får en oväntad vändning när Jack vinner tre miljoner dollar på jackpot efter att ha använt Joys mynt... En domare dömer dem dessutom till sex månaders "tvångsäktenskap". Vad som följer är ett listigheternas krig, där Jack och Joy går riktigt långt för att lura av varandra pengarna. Men till slut kanske de lär sig att det gamla ordspråket "tur i spel, otur i kärlek" kanske inte alltid gäller! "

Om ett par timmar...

...sitter man på Schipool för en 7 timmar lång transfer för att sedan flyga vidare till Singapore. Jag ska ner på en snabbvisit, det blir 4 dagars resa och 2 dagars besök som ska innehålla möten, studiebesök, shopping, äta god mat, dra ett par stänkare med grabbarna, "dejt" med en FB-kompis, förhoppningsvis motion och lite till...
Men det ska nog gå att hinna med det mesta av det uppräknade...

Trädgårdsarbete

Planen var att få gräsmattan klippt innan helgen tog slut, men där gick jag bet.
Glad i hågen drog jag fram gräsklipparen för att gå en match mot det ca 2 dm höga gräs som hellre borde slagits med lie. Jag har i och för sig en lie, men problemet är att jag inte behärskar tekniken nåt vidare.
Efter halva gräsmattan började det givetvis att regna och jag fick snabbt in gräsklipparen i garaget. Nu höll regnet bara i sej en kort stund, men då var gräset redan blött och jag beslutade mig för att låta det vara till en annan dag.
Så jag gick ner till Sporthallen och kollade på när HerrA spelade träningsmatch mot Finspång istället. Fjädern vann med 6-4 (har jag för mig).

Bilder från Vadstenaturen

Det blev en sväng till Vadstena och vi hade tumme med vädergudarna, vi fick bara ett par tänk trots att det såg riktigt mörkt ut runtom. Vi fick till och med lite sol på oss.
Det var Bröderna Anders, Stig, Christer, Böna, Pär och jag själv, dessutom gästmopedister Magnus och Kenta.
Vi Motala-bor samlades nere i hamnen för att sedan åka till traktormuséet där Kenta mötte upp från Mjölby.
Efter ett par korv, kaffe och glanande på fina bilar bar det sedan hemåt igen...

Och så en liten film...

8000

Tänk att så många har så lite att göra att dom klickar sig in på min blogg...

Arbetsdag...

... med Henrik! Vi HAR jobbat... Lite i alla fall, så nu var det dags för lite förplägnad.

Veckans citat

"Planer är ingenting, planering är allting."

D Eisenhower

På väg...

...in till Vadstena och säsongens näst sista nostalgikväll. Vi (Anders, Böna, Christer, Stickan, Pär, Magnus och jag) åkte i samlad tropp från motormuséet i hamnen för att möta upp Kenta Gul från Mjölby vid traktormuséet.

Just som vi skulle åka sista biten in till Vadstena började Bönas annars så ystra Ilo att krångla, det var nog lite tjuvluft i förgasaren.

När detta var fixat for vi iväg och höjde en del ögonbryn och mungipor när vi gled in på utställningsområdet.

Väl på plats blev det ett par korvar, kaffe, social samvaro, beundrande av allehanda fordon och givetvis en hel del skitprat.

Men en bra kväll var det, och vi klarade oss helt ifrån regnet!

Hopplöst!

Hopplöst att bli av med när man hört den, lika illa som bakgrundsmusiken hos dom som har 3-abonnemang...

"Three..., is the magic number..."

Envis, då...

Det var bestämt att MGoIF skulle träna i Fålehagen kl 18.00, men precis då drog ett åskväder förbi och Breida och jag kom överens om att hoppa över träningen. När beslutet meddelades Dannie föll det inte i god jord, han skulle minsann ut, fast lite senare när det lugnat sig.
Strax före sju ringde han och jag hade ingen bra bortförklaring klar så det var bara att hänga med. Från bilen ringde vi Breida och sa att vi hämtade henne fem minuter senare.
På plats i Fålehagen blev det "Motalarundan". Jag tyckte jag löpte på bra och det kändes som jag skulle pulverisera mitt personbästa, men när jag kom i mål sa tiden nåt annat. Jag klarade i och för sig personbästa, men inte blev det nån pulverisering inte...

Men jag kom ju ut i spåret iallafall, tack vare "Dannie den Envise"...

Uffe-Puffe

Har varit på konsert med Uffe Lundell.
Efter att han gick ut och sa att han inte skulle turnera mer blev det lite panikartat att se honom innan, men nu har han ju tagit tillbaka det, så det kanske kommer fler gånger...
Hur eller hur, vi var iallafall ett glatt gäng som grundade med ett par kalla innan det bar iväg till Berg Slussar. Inne på området hittade vi en perfekt plats, inte för trångt och ganska nära scenen.
Han körde på i totalt 2,5 timme inklusive två extranummer och konserten var väldigt bra (jag har i och för sig inte sett Uffe på många år, och var därmed väldigt lättroad) och jag är helnöjd, då jag fick med fyra av mina topp-5-favoriter, varav en helt underbar version av "Hon gör mig galen" och avslutningsnumret "Älskling" var de absoluta höjdpunkterna.

...och så träffade jag ju Veronica för första gången...

Malin och Anders diggar till "Hon gör mig galen"...

Äntligen drar dom igång...

Uffe lirar en finstämd ballad...

Publikhavet..., något mindre än Metallica och ännu mindre än AC/DC.

Fler bilder finns på http://www.lundin72.pixbox.se/

Fotboll, eller liknande...

Jag fick ett mess av Stiva för ett tag sen om att det skulle vara turnering för oldboys på Hjärnevallen den 8/8. Då jag sedan länge varit inbokad på Lundell-konserten i Bergs slussar hade jag tänkt hoppa över fotbollen.
När jag senare skulle meddela Stiva mitt beslut visade det sig (i vanlig ordning) att det var lite knackigt med folk. Och med det stora Medevihjärta jag har ställde jag givetvis upp. Här krävdes dock ingen vidare övertalning. Väl på plats kunde jag dock konstatera att det flutit på skapligt för Stiva och truppen var 15 man stark, såpass att vi fick trada Westling till IFK.
På plats i Medevi var även lag från Zeros (regerande mästare), IFK och Boren. Det drog igång med lottning av semifinaler direkt, MIF-BIK i första och IFK-Zeros i den andra. Efter straffar lyckades Medevi gå till final och efter skapligt spel i andra matchen blev det Zeros som drog det längsta strået.
I match om tredje pris vann IFK mot BIK med 6-2 och i finalen vann slutligen Zeros med 2-1.
Det var en kanondag i kanonväder och om jag inte misstar mig var publikintresset denna gång större än nånsin.

Fler bilder här...

Hasse gillar kebabsås

Snabb som en vessla hoppade han upp och slickade av kartonglocket...

Smögenbilder

Klicka på länken så kommer du till ett album med Smögenbilder i urval.

Öninge

Vilket väder! Vilken dag!

Johan kom förbi vid åtta i morse och vi packade in oss i bilen och for ner till Öninge för dykning.

Det var väldigt längesen vi var där och dök (97 07 19 för att vara exakt).

Vi parkerade på anvisad plats och gick ner till dykplatsen för att reka i- och uppstigningsplats.

Efter att ha plockat ihop grejerna och gjort den obligatoriska parkontrollen hoppade vi i, det var ett rätt bra dyk, men det var kallt nere på djupet.

Efter uppstingning var det kaffe, macka och bulle på klipporna i det underbara vädret och efter lite avslappning var det dags att åka hemåt.

Samvaro

Idag har det varit lite samvaro på Hinkens altan, det var Hinken, Terese, Lena, Ida och Fredrik som var lite sociala, och lite grillad korv fick vi oss till livs.

Fredrik kunde inte hålla sig, utan var tvungen att dra ett par skruv i Hinkens uthusbygge.

Dessutom kom Markus förbi och gav lite tips om hur Hinken skulle mura för att få snyggaste resultat över entrén.

Lite senare dök Dannie upp, han hade varit och lyssnat på Sliding Slim på Berggrens källare.

En trevlig kväll helt enkelt...

Nykyrka

Det blev en sväng till föräldrarna i Nykyrka på förmiddagen för att få lite fika och lunch, dessutom inspekterades farsans klinkersättning i tvättstugan.

Jag fick med mig lite fikabröd som gladeligen intogs ihop med kaffe hos Johan i Lemunda...

I Lemunda blev det årets premiärdopp i Vättern...

Familjen Sandberg

På besök i Lemunda.

Läggdags...

...blev det inte som jag hade tänkt mig ikväll...

Lagom jag hade borstat tänderna och skulle krypa till kojs ringde det i mobilen, det var Della och Dannie som satt på Dellas balkong och filosoferade över livets gåtor och föreslog att jag skulle komma förbi.

Själv tyckte jag det var i senaste laget, men med facit i hand (och efter 1 timme och 20 minuter i högtalartelefon (för att vi skulle kunna diskutera allihop) kan man nästan säga att det hade sparat både tid och pengar om jag hade gränslat hojen och farit upp till Della...

Men så blev det inte, så det blev marathonsamtal istället!

Ideell!

Idag har jag jobbat ideellt, det blev ett tvåtimmarspass för Fjäderns räkning förutom att jag var till Ulla och hämtade all min post som jag fått från kommunens Lokalbokning.

Jag har två veckor på mig att få ihop säsongens spelschema (188 matcher), men med lite tips och trix från supporten (Jocke B) så ska det nog gå, fick iallafall ihop ett första utkast idag...

Veckans citat

"Livet består inte av att ha bra kort på hand, utan av att spela dem man har väl."

John Billings

På väg hem...

Full som en kastrull ;-)...

Polishuset i bakgrunden...

Fest igen...

Terese, Lena, Anna, Tobbe, Daniel, Soffan, Breida, Emma, Dannie, Neo och några till... Sen blir det att göra stan osäker. Blir säkert en del att röja imorgon...